Aktuellt.

Ny dom: Förlust i högsta instans – Johan tvingas betala för kompisens skattefusk
2017-03-08 Admin

Ny dom: Förlust i högsta instans – Johan tvingas betala för kompisens skattefusk

Johans dom

Högsta förvaltningsdomstolen har dömt att Rättvis skatteprocess klient Johan Ottosson ska betala för sin kompis skattefusk. Genom domen bekräftas den hårda praxis som gäller kring företrädaransvar. ”Det är uppenbart att det bestämmelsen inte fungerar som det är tänkt – nu måste politikerna agera, säger Carl Göransson”, vd för Rättvis skatteprocess.

Rättvis skatteprocess klient Johan Ottosson var styrelseledamot i ett budföretaget. Johans kompis som ägde bolaget blåste såväl Johan som redovisningskonsulten och revisorn och tog pengar ur företaget utan att betala skatt för dessa. Till följd av detta uppstod en skatteskuld på drygt en miljon kronor som Skatteverket krävde Johan på.

Nu har Skatteverket fått rätt av högsta instans. Högsta förvaltningsdomstolen gick på kammarrättens linje i Johan Ottossons fall och dömde ut företrädaransvar.

Domstolen menar att Johan Ottosson varit grovt oaktsam i sin roll som trafikansvarig när han inte granskat samtliga transportrelaterade fakturor som företaget betalat. Sammanlagt har 16 fakturor under 18 månader använts för att lyfta pengar ur bolaget på olaglig väg. Det är färre än en i månaden.

Samtidigt anser domstolen att det inte framgår att Johan Ottosson känt till de oskattade uttagen.

– Johan kan inte varit grovt oaktsam i det här fallet – tvärtom. Han har på alla sätt han kan säkerställt att företagets ekonomi skötts som den skulle, säger Carl Göransson och fortsätter:

– Därför är det mycket tråkigt att Högsta förvaltningsdomstolen valde att fortsätta på den redan inslagna praxisen här och nått den slutsatsen. Vi hade hoppats på att målet kunde vara en öppning för en mer förlåtande praxis.

–Det är uppenbart att företrädaransvaret inte fungerar som det är tänkt – nu måste politikerna agera, kommenterar Carl Göransson, vd för Rättvis skatteprocess.

Rättvis skatteprocess ordförande kommenterar domen

Sven-Åke Bergkvist är ordförande för Rättvis skatteprocess och partner på Mannheimer Swartling Advokatbyrå.

– Högsta Förvaltningsdomstolen ställer hårda krav på den enskilde företrädaren i sin dom. Domstolen konstaterar att bolaget under ett och ett halvt år betalade 16 osanna fakturor, det vill säga färre än en i månaden. Visserligen lägger Högsta Förvaltningsdomstolen särskild tonvikt vid att Johan Ottosson varit trafikansvarig för företaget men det är otydligt om det har varit avgörande för domstolens resonemang, säger Sven Åke.

– En transportansvarig har att tillse att lagens krav på transporterna följs. Däri ligger att kontrollera fordonens skick och förarnas arbetstid. Det finns inget lagkrav på att granska fakturor. Högsta förvaltningsdomstolen syns ha gått längre i transportsansvariges ansvarsområde än vad lagstiftning kräver, konstaterar Sven-Åke, och fortsätter:

– Följden enligt domen blir dock att en styrelseledamot som inte jobbar i verksamheten men som ändå bär visst ansvar förväntas ingående granska alla fakturor som bolaget betalar för att på så sätt avgöra om de är korrekta. Det är ett högt ställt krav som vore praktiskt omöjligt att uppfylla i fler än de allra minsta företagen.

Sven-Åke Bergkvist efterlyser en mer enhetlig tolkning av vad som ska anses utgöra grov oaktsamhet.

– För att företrädaransvar ska kunna aktualiseras krävs att företrädaren uppvisat grov oaktsamhet enligt lagstiftningen. Anmärkningsvärt är att kraven för grov oaktsamhet i företrädaransvarsmål ställs så mycket lägre än i andra typer av fall, exempelvis brottmål. Det hade varit på sin plats att Högsta Förvaltningsdomstolen harmoniserade tolkningen av begreppet grov oaktsamhet gentemot övrig lagstiftning.

Johans ombud Ulf Janssons syn på domen

Ulf Jansson, jurist på BDO Sverige, var Johans Ottossons ombud. Nedan presenterar han sin syn på domen:

Skatteverket hävdar att styrelseledamoten borde ha upptäckt att ägaren betalade kontant svart lön till bolagets inhyrda chaufförer, dvs. chaufförer som formellt sett var anställda och avlönade av andra företag.  

Hur man kan se att inhyrd personal får kontant lön av ägaren? Tanken är naturligtvis att det inte ska gå att upptäcka. Bolaget erhåller en ”osann faktura” från ett s.k. fakturaskrivande bolag. Bolaget betalar fakturan. Det fakturaskrivande bolaget betalar tillbaka pengarna kontant till bolagets ägare som använder pengarna för att betala ut svarta lön till den inhyrda chauffören.   

Skatteverket anger inte heller närmare hur eller när i tiden styrelseledamoten skulle ha upptäckt de kontanta betalningarna eller de osanna fakturorna. Man nöjer sig med det svepande påståendet att om styrelseledamoten hade fullföljt sitt ansvar som trafikansvarig så borde han ha upptäckt oegentligheterna i bolaget.       

HFD antecknar att ”Redan en rutinmässig granskning av avtalen och fakturorna borde ha föranlett en närmare undersökning av förhållandena i transportverksamheten.” Det är svårt att förstå hur HFD tänker här. Det går naturligtvis inte att se att de aktuella fakturorna är osanna genom att titta på dem. De osanna fakturorna (16 stycken)  är dessutom inbäddade i en bokföring som innehåller flera tusen helt korrekta verifikat.  Varken den externa redovisningskonsulten som har upprättad bokföringen eller den externa revisorn som har granskat bokföringen har upptäckt några felaktigheter. (Det ska nämnas att HFD inte ens haft tillgång till bolagets bokföring eftersom den inte ingått i akten.)   

Ett stort rättssäkerhetsproblem är att Skatteverket inte behöver precisera sin talan i skattemålen. Styrelseledamoten borde ”ha upptäckt oegentligheterna i bolaget. Hur ska man kunna freda sig mot ett sådant påstående?  

Rättvis skatteprocess finansierade Johan Ottossons process i Högsta Förvaltningsdomstolen.